Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En kvarlefva från tertiärperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
petrificerad vattenmelon», sade Thomas Stevens med
en fnysning — han hade ett fördömdt sätt att fnysa
emellanåt. »Följer däraf, att fastän vilseledda personer
ibland inbilla sig att de verkligen ha dragit upp eller
ätit sådana, så skulle det inte finnas någonting sådant
till numera som vattenmeloner?»
»Men tänk bara på födan», invände jag utan att
besvara hans utfall som var puerilt och betydelselöst.
»Marken måste frambringa en oerhörd rik växtlighet
för att kunna underhålla så kolossala djur.
Ingenstädes i norden är jordmånen så fruktbar. Ergo kan
mammutdjuret inte existera längre.»
»Jag förlåter er okunnighet i fråga om många
saker som röra detta nordanland, därför att ni är en
ung man och har färdats föga omkring — men på
samma gång är jag böjd för att ge er rätt i ett afseende.
Mammutdjuret existerar inte längre. Hur jag kan veta
det? Därför att jag dödade det sista af dem med egen
hand.»
Så talade Nimrod, den väldige jägaren. Jag
slängde ett vedträ på hundarna, befallde dem att tiga med
sitt ohyggliga tjut och väntade på hvad som komma
skulle. Utan tvifvel skulle nu denne sällsynt
skicklige lögnare öppna sin mun och ge mig kvitto för min
St. Eliasbjörn.
»Så här gick det till», började han slutligen efter
en vederbörligt lång paus. »Jag låg i läger en dag...»
»Hvar?» afbröt jag.
Han visade vårdslöst bortåt nordost, där det fanns
en terra incognita dit få män ha styrt sina steg
och hvarifrån ännu färre ha kommit tillbaka. »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
