Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trohet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
Hutchinson skrattade då han steg upp. Det var
ett nervöst, oroligt skratt. I det här fallet var det
mera brydsamt att vinna än att förlora. Han gick
omkring bordet till sin kompanjon, och denne vände
sig häftigt emot honom.
»Du kan så gärna vara tyst, Corry! Jag vet allt
hvad du vill säga — att du hellre vill stanna här och
låta mig resa, och allt det där — så du behöfver
inte alis säga det. Du har dina anhöriga i Detroit
att hälsa på, och det måtte väl vara nog. För resten
kan du uträtta åt mig just det som jag skulle ha
gjort om jag hade kommit att resa.»
»Och det är...?»
Pentfield läste både frågan och svaret i sin
kompanjons ögon, och han svarade:
»Ja, just det. Du kan hämta henne hit till mig.
Enda skillnaden blir att vi få vigas i Dawson i stället
för i San Francisco.»
»Men, käre vän», invände Hutchinson, »hur i ali
världen skall jag kunna föra henne hit? Hon och jag
ä’ ju inte precis syster och bror, och för öfrigt har
jag ju aldrig ens sett henne, så det kunde just inte
vara passande att vi reste tillsammans. Naturligtvis
skulle det aldrig vara någonting ondt i det — det
vet både du och jag — men betänk, hur det skulle
se ut för andra!»
Pentfield svor halfhögt och skickade »hur det skulle
se ut för andra» till mindre kalla regioner än Alaska.
»Och om du nu vill vara så god och höra på, och
inte så fördömdt hastigt sätta dig på dina höga hästar»,
fortsatte hans kompanjon, »så skall dm få se att det
enda riktiga för mig under dessa omständigheter är att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
