Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING 13
vissa gnagare i Afrika. Denna har mycket gulefattiga ägg,
men dessa utvecklas inom moderdjuret, vilket då ersätter
den felande gulemassan med näring, som det lämnar
fostret genom en placenta (moderkaka), analog med den,
som utbildas hos däggdjuren under graviditeten. Mycket
upplysande äro i detta hänseende de förhållanden, som
gälla hos de s. k. klomaskarna (Peripatus), vilka äro djur,
som kunna anses bilda övergång från maskar till
tusenfotingar och insekter. 1 Bland dessa finnas arter, som lägga
ägg, och sådana, som föda levande ungar. De äggläggande
arterna hava stora, gulerika ägg, på vars gulemassa fostret
kan leva så länge, att det blir färdigt att på egen hand
reda sig i livet. Andra arter återigen föda levande ungar.
Dessa hava ägg, vilka i det närmaste sakna gula. De
utveckla sig då i moderlivet, där det genom utbildandet av
en moderkaka sörjes för deras närande intill dess, att de
bli i stånd att reda sig på egen hand. Först då få de
lämna moderdjuret.
Härav se vi alltså, att en ringa gulemängd å ena sidan
kan alstra samhällsbildning, å den andra viviparitet. Men
å andra sidan kan viviparitet förekomma med gulerika
ägg, men i detta fall får fostret sannolikt intet
näringstillskott från moderdjuret.
Avkommans hjälplöshet i samband med
modersinstinktens utveckling äro sålunda att anse såsom
huvuddrivfjädrarna för samhällsbildningen.
1 Peripatus’ ställning är dock ännu ej fullt klar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
