Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termitsamhället - 3. Termitbon - 2. Koncentrerade bon - a. Jordbon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 OM TERMITER OCH MYROR
(fig. 10 e). Ett dylikt bo ter sig såsom en stor, 1/2 meter
eller mera i höjd mätande hög av röd lateritjord. Vanligen
står den omkring en trädstam eller stubbe, men kan även
vara fristående. Göra vi en genomskärning genom ett
sådant bo, finna vi, 1:o, att i den ovan jordytan belägna
delen endast få gångar förefinnas, medan under jordytan
en otalig massa av kamrar och gångar påträffas.
Kamrarna äro vanligen platta, ungefär tumsbreda och stå i
förbindelse med varandra genom korta gångar, som äro
nätt och jämnt så vida, att de storhövdade soldaterna
kunna passera genom dem. Väggarna mellan de enskilta
kamrarna äro tjocka. Deras yta är utklädd med ett lager,
bestående av små runda klumpar, djurens exkrementer.
I de ytligare gångarna i detta bo påträffas soldater och
arbetare, medan i den under jordytan belägna delen
förutom soldater och arbetare även larver och ägg i olika
utvecklingsstadier uppehålla sig i mängd. Här torde även
drottningen och kungen hava sin plats i någon utvidgad
kammare. För jämförelses skull beteckna vi den ytliga
delen av detta bo med I—III och den underjordiska med
IV.1 Vi skola nedan se, att detta beteckningssätt hjälper
oss att lättare förstå sammanhanget mellan denna boform
och de följande.
Med denna boform till utgångspunkt kunna vi nu steg
för steg följa termitboens utveckling. Återgångstyper eller
reducerade bon finnas ju naturligen, vilka ännu ej kunna
med fog bringas tillbaka till denna grundform, men dessa
behöva alls icke inverka störande på de båda
utvecklingskedjor, jag nu går att redogöra för.
Syntermes peruanus är likasom S. chaqnuimayensis en
stor sydamerikansk termitart. Den förekommer på torra
gräs- eller buskstäpper. Deras bon ha ej blivit närmare
undersökta, förrän förf. 1904 företog utgrävningar av ett
antal dylika. De framträda i terrängen såsom låga platta
högar av vanligen grågul lerskifferjord. Deras omfång kan
1 Jämför beteckningarna å fig. 10, sid. 57.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
