Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termitsamhället - 7. Polymorfismens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TERMITSAMHÄLLET 125
seende bilda en parallell serie. Detta bildar ett gott
kriterium på stadieseriens riktighet.
Vad de tre första stadierna angår, så äro dessa i det
allra närmaste fullständigt hypotetiska, endast stödda genom
de få fakta, som inledningsvis framställts.
I stadierna VI och VII finna vi exempel på dimorfism
hos soldater och hos arbetare. En sådan dimormism kan
vara relativt primär eller ock sekundär, relativt sent
uppkommen. Detta senare är t. ex. förhållandet inom släktet
Eutermes, där ytterst sannolikt dimorfism håller på att
utbildas den dag i dag är. Vilja vi alltså närmare sätta
oss in i problemet om dimorfismens uppkomst, kunna vi
icke göra detta på lämpligare sätt än genom att studera
detta släkte närmare. Ontogenetiskt finna vi då, att t. ex,
två slags soldater kunna uppkomma därigenoum, att
soldatlarverna i sina sista utvecklingsstadier icke bliva varandra
fullt lika, d. v. s. att soldatstammen i toppen grenar sig
i två grenar, vilka äro varandra något olika. Denna
olikhet är vid dimorfismens begynnelse så liten, att man
ej med bestämdhet kan skilja de båda kategorierna från
varandra. Men statistiskt är det dock möjligt att framvisa
deras närvaro. Därpå vågar jag dock ej att här ingå.
Tydligare blir dimorfismen, ju mera de båda
soldatkategorierna skilja sig från varandra; allt färre individ av
det ena slaget överensstämma med individ av det andra
slaget, d. v. s. gränsområdet mellan de båda formerna blir
allt mindre, tills det slutligen försvinner. Beteckna vi
bildlikt de båda kategorierna av soldater med tväå cirklar,
så sammanfalla dessa till att börja med. Dimorfismens
uppkomst kan nu åskådliggöras genom att skjuta dessa
cirklars medelpunkter ifrån varandra. Cirklarna komma
då att skåra varandra. Den del av cirkelytorna, som ligger
mellan skärningspunkterna, representerar då mellanformerna,
Ju längre medelpunkterna avlägsnas från varandra, dess
färre mellanformer blir det kvar, och då slutligen cirklarna
ligga helt och hållet utanför varandra, är också dimorfis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
