Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrsamhället - 1. Myrornas organisation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYRSAMHÄLLET 131
och avdelningar. Dessa lister och fåror äro ofta ett uttryck
för, att huvudet är en sammansatt bildning, uppkommen
genom mer eller mindre fullständig sammansmältning av
ofta i hög grad ombildade segment, vilka måhända en
gång i tiden hos förfäderna varit utbildade såsom vanliga
kroppssegment. Genom ingående anatomiska och
embryologiska studier kan man sålunda påvisa ej mindre än
sex dylika segment, vilka tillsammans bilda huvudet. Av
dessa sex segment bära 4 à 5 ännu extremiteter. Dessa
extremiteter äro emellertid starkt ombildade och tjänstgöra
numera antingen såsom sinnesorgan (antenner) eller såsom
munverktyg (käkar, underläpp).
Sett ovanifrån (framifrån) visar oss huvudet följande
delar: facettögonen, punktögonen (pannlisterna,
pannrännan, pannfältet), antennerna, munskölden, överläppen och
överkäkarna (mandiblerna). Från undersidan se vi på det
lösgjorda huvudet: nackhålan och underläppen samt, dold
av denna, hypopharynx med »paraglosserna» och på sidan
därom underkäkarna eller maxillerna.
Facettögonen ligga förskjutna åt huvudets sidor. Deras
form och storlek variera betydligt. Vad antalet facetter
beträffar, så växlar detta högst betydligt hos olika
myrsläkten och myrarter. Hos en del finnas mer än 1,000
facetter, hos andra endast 1—10 st. Ja, det förekommer
t. o. m. arter och släkten som helt och hållet sakna
facettögon, t. ex. Thyphlopone, Leptanilla, Eciton o. a. Även
inom en och samma myrart växlar facettantalet betydligt.
Hos hanarna är antalet störst, hos honorna något och ej
obetydligt mindre samt hos arbetarna minst. Jag
meddelar håär de tal, som Forel funnit hos några europeiska
arter: Formica pratensis hos hanen 1,200, hos honan 830
och hos arbetaren omkring 600. Hos Tapinoma erraticum
äro motsvarande tal 400, 260 och 100; hos Solenopsis fugax
400, 200 och 6—9. Av dessa tal är det säkerligen det
sista, som är mest förvånande. Man skulle egentligen
vänta att Solenopsis-arbetaren, i analogi med de förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
