Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrsamhället - 4. Svärmningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160 OM TERMITER OCH MYROR
Något som underlättar deras företag är, att ett stort antal
kopulationer äga rum på boets yta, innan honorna taga till
vingarna. Jag har många gånger bevittnat detta, isynnerhet
hos Lasins flavus. Arbetarna kasta sig då över dessa
honor, rycka av dem vingarna i det de slita dem åt alla
håll, varpå de släpa ned djuren i boet. De övriga honorna
och hanarna, de som flugit sin väg, återkomma aldrig till
boet. HuBer hade mycket bra visat detta, och det är med
orätt, som efter honom olika författare hava försäkrat, att
de återkomma dit. De befruktade honorna visa en
utpräglad motvilja för sitt fädernebo» (Forel).
Men även händer det, att obefruktade honor bliva
kvar i det gamla boet. Dessa bete sig i så fall såsom
arbetare, men åtnjuta ofta från arbetarnas sida samma
uppmärksamhet som den vilken tillkommer drottningar.
Huruvida dylika honor ännu kunna befruktas, när nästa
generations hanar uppträda, är svårt att säga, möjligheten härtill
finnes dock väl alltid. Dessa obefruktade honor förlora så
småningom vingarna genom slitning i boets gångar eller
därigenom, att de avbitas.
Även hanar kunna efter svärmningen påträffas i boet.
Beträffande deras behandling säger Foretl, att de övriga
myrorna icke göra dem något ont, utan de åtnjuta samma
vård som de övriga samhällsmedlemmarna. Men de dö
likväl en naturlig död inom kort. Om också Janert
framhåller, att dessa hanar behandlas illa av arbetarna, så är
dock vissa författares påstående, att myrorna med avseende
på hanarna skulle förhålla sig liksom bien, ej berättigat.
Bien utmärka sig ju som bekant för den grymma
»drönarslakten», då de stackars överblivna hanarna hänsynslöst
bringas om livet av arbetsbien.
Efter svärmningen hava hanarna i regel spelat ut sin
roll. Efter fullgjord parning hava de intet annat att
göra än att vänta, tills döden befriar dem från den
sorgliga tillvaron. Deras själsförmögenheter äro ju så svaga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
