Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrsamhället - 6. Slaveri - Amazonmyran (Polyergus rufescens)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184 OM TERMITER OCH MYROR
som efter svärmningen adopteras av kringströvande
slavmyror. Denna lever då som myrmekofil tillsammans med
dessa slavar, som på henne omsätta sina gynekofila drifter.
När nu de första amazon-arbetarna framkomma och ej visa
sig bättre utrustade för oberoende liv än honan, och
samtidigt fosterföräldrarnas antal med tiden minskas, skulle
tydligen amazonkolonien gå under, om icke dess arbetare
ägde Formicidernas karnivora tendenser, tendenser, som
föra dem ut på rövartåg. Från dessa rövartåg medföras
då hem puppor och larver av slavmyror, vilka av slavarna
naturligen vårdas, för så vida de ej ätas upp av herrarna.
Sedan emellertid de förändringar herrarna undergått, tack
vare det myrmekofila levnadssättet, blivit så stora, att de
ej längre blevo i stånd att intaga sin egen föda, är det ju
utan vidare klart, att pupprovet skulle resultera i en starkt
förökad arbetarstab. Amazonkolonien kunna vi alltså
lämpligen betrakta såsom en ursprunglig adoptionskoloni, som
övergått till rovkoloni, alltså en koloni, som ytterst beror
av slavmyrans gynekofila instinkter, men som hålles vid
makt genom herrarnas rovinstinkter och i övrigt krigiska
utrustning.
1I Nordamerika förekomma Amazon-myror i något
avvikande former mot de europeiska. De äro dock alla mycket
nära besläktade med de europeiska amazonerna, och deras
slavar skilja sig ej heller mycket från de europeiska
slavarna. Detta är ett förhållande av stort intresse, då det
giver oss en möjlighet att approximativt angiva dessa
slavkoloniers geologiska ålder. Dessa skilda, ytterst närbesläktade
former av släktet Polyergus måste en gång hava utgått
ifrån ett gemensamt utbredningscentrum beläget på norra
halvklotet. Måhända låg detta utbredningsområde i de
nuvarande polarländerna. Dessa myror ha då möjligen
under pleistocentiden å ena sidan invandrat till Europa, å
den andra till Nord-Amerika.
Ungefär såsom Polyergus förhålla sig Strongylognathus
Christophi och Huberi, av vilka den förra förekommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
