Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myrsamhället - 11. Myrornas själsliga egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYRSAMHÄLLET 257
staterats av talrika författare och kan konstateras med
lätthet av envar, som sysselsätter sig med levande myror.
Denna samverkan kan man klart iakttaga, då myror utföra
provianteringsexpeditioner, då de flytta sin avkomma i
händelse av fara, då de försvara kolonien mot inkräktare,
då de upplagra frön i sina bon, då de bygga dessa,
bladluspaviljonger m. m., då de sköta svampodlingar, då de
hindra hanar och honor att lämna boet före svärmningen
o. s. v. Många av dessa företeelser kunna studeras i
konstgjorda bon. Under sådana omständigheter kan man se,
hurusom en verksamhet kan börjas av en enda myra, som
har mera initiativ än de övriga, och som hastigare svarar
mot förändringarna i levnadsomständigheterna än de
övriga. Denna myras exempel följes emellertid så
småningom av de övriga, som imitera dess verksamhet.
Verksamheten sprider sig så småningom i hela kolonien.
Det har mycket diskuterats huruvida myror hjälpa
sina kamrater i fara eller olycka. ReEeuter påstår sig hava
funnit positiva bevis för sådana sympatihandlingar, men
de flesta forskares observationer ha endast lämnat
tvivelaktiga resultat. WHEELER har dock för ett enda fall visat
något dylikt. Han hade vandringsmyror instängda av
omgivande vatten. I detta föllo arbetare vid upprepade
tillfällen, och flera gånger såg han andra arbetare sträcka sig ned
och draga upp de drunknande. Forelt, LuBBock och
Was-MANN ha sett myror vårda och bära skadade kamrater. Men
iakttagelserna äro, såsom Wheeler framhåller, så sällsynta
och flertydiga, att vi ej kunna tilldela dem större värde.
Myrornas vana att efterapa varandra visar, att de äro
i stånd att mottaga lärdomar genom erfarenheten, och att
de alltså måste äga ett minne. WAasuann lärde arbetare
av Formica rufibarbis att komma fram och hämta föda
från hans finger, vilket de till en början flydde. Ernsrt
fick dem t. o. m. att taga föda från hans finger, medan det
befann sig i rörelse. Ännu många liknande fall kunde
relateras, men jag kan nu ej uppehålla mig därvid.
17. — Holmgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
