Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 Moysterier
Det hela gick från början till slut till sålunda:
Johan Nagel satt inne i hotellets kafé och höll en
tidning i handen, då Minuten steg in. Där sutto också flera
andra människor omkring borden, däribland en tjock
bondkvinna med en svart och röd stickad halsduk över
skuldrorna. Minuten såg ut att vara känd av alla; han
hälsade hövligt till höger och vänster då han kom in, men
blev mottagen av höga rop och skratt. Själva
bondkvinnan reste sig och ville dansa med honom.
Inte i dag, inte i dag, säger han undvikande till
kvinnan, och därmed går han rätt fram till värden och
vänder sig till honom med mössan i handen:
Jag har burit upp kolen i köket, och sedan är det väl
inte mera i dag?
Nej, svarar värden, vad skulle det vara mera?
Nej, säger Minuten också och stiger stillsamt tillbaka.
Han var ovanligt ful. Han hade lugna, blå ögon,
men utstående, ohyggliga framtänder och en ytterst
förvriden gång, därför att han hade ett lyte. Hans hår
var tämligen grått; skägget däremot var mörkare, men så
tunt, att ansiktet överallt lyste igenom. Denne man hade
en gång varit sjöman, men levde nu hos en släkting, som
hade en liten kolhandel nere vid bryggorna. Han såg
sällan eller aldrig upp från golvet, när han talade med någon.
Man ropade på honom borta vid ett av borden, en herre
i grå sommarkläder vinkar ivrigt till honom och visar
honom en ölbutelj.
Kom och få ett glas bröstmjölk. Dessutom vill jag se
hur det klär er att vara utan skägg, säger han.
Vördnadsfull, med mössan alltjämt i handen och med
böjd rygg, närmar sig Minuten bordet. Då han kom förbi
Nagel, hälsade han särskilt på honom och rörde läpparna
helt litet. Han ställer sig framför den grå herrn och
viskar:
Inte så högt, notarien, jag ber er. Ni ser att det är
främmande närvarande.
Men herregud, säger notarien, jag ville bara bjuda er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
