- Project Runeberg -  Mysterier /
49

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

————————

Mysterier 49

Det låg två blommor på bottnen av graven, två vita
blommor — ni skulle inte veta var de kommit från?

Jo, svarar Minuten. Det vill säga... frågar ni? är det
en fråga?... Det är skamligt att berätta det; jag hade
kanske fått dem placerade på kistan om jag hade bett om
det, och inte så att säga kastat bort dem på detta sätt;
men vad kunde nu två blommor förslå? Och var jag än
lade dem, så blev det ju inte mer än två blommor. Då
gick jag hellre upp klockan litet över tre i morse, jag kan
gärna säga i natt, och lade ner dem i graven. Jag var
till och med nere på bottnen och lade dem tillrätta, och
två gånger sade jag högt farväl till honom, medan jag var
nere i graven. Det gjorde så starkt intryck på mig, att jag
efteråt gick in i skogen och höll händerna för ögonen av
sorg. Det är underligt att skiljas från någon för alltid,
och fast Jens Karlsen stod så mycket över mig i alla
avseenden, var han dock en god vän.

De voro alltså från er, blommorna?

Ja, de voro från mig. Men det är inte för att skryta
med det som jag gjorde det; Gud är mitt vittne. Det är
inte heller något att tala om, en sådan bagatell. Jag köpte
dem i går kväll då jag gick hem från er. Det hände
nämligen att jag fick en femtioöring av farbror för eget bruk,
då jag lämnade honom era pengar; han blev också så
glad, att han så när hade svängt omkull mig på golvet.
Ja, han kommer nog och tackar er en dag; jo, jo, det gör
han, jag vet att han gör det. Men då jag fick denna
femtioöring, kom jag med ens att tänka på att jag inte hade
anskaffat några blommor till begravningen, och så gick jag
ner till kajen. ..

Ni gick ner till kajen?

Ja, till en dam, som bor därnere.

I ett envåningshus?

Ja.

Har damen vitt hår?

Ja, alldeles vitt hår; har ni sett henne? Hon är dotter
till en sjökapten, men är annars mycket fattig. Hon ville
först inte ta min femtioöring, men jag lade den kvar på

Mysterier. 4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free