- Project Runeberg -  Mysterier /
92

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 Mysterier

ginge igenom min själ och sjönge en sång. Gör jag er
rädd?

Hon hade stannat, och därför frågade han om han
gjorde henne rädd. Hon såg leende på honom med sina
blå ögon, blev åter allvarlig och sade:

Jag har tänkt på vad ni kan vara för människa.

Detta sade hon medan hon stod alldeles stilla och såg
på honom. Under hela promenaden talade hon med
skälvande, klar röst, som om hon var hälften rädd och
hälften glad.

Därpå begynte följande samtal mellan dem, ett samtal
som varade genom hela skogen, så sakta de än gingo, och
som hoppade från det ena till det andra, från stämning
till stämning, med all den darrande oro, som fallit över
dem bägge:

Har ni tänkt på mig? Verkligen? Men jag har nog
tänkt mycket, mycket mer på er. Jag visste om er redan
innan jag kom, jag hörde ert namn ombord på ångbåten,
jag kom att höra det vid ett tillfälle; jag lyssnade till ett
samtal. Och jag steg i land här den tolvte juni. Den
tolvte juni...

Jaså, just den tolvte juni!

Ja. Och staden flaggade, och jag tyckte det var en
sådan bedårande liten stad, därför steg jag i land här. Och
genast hörde jag mer om er...

Hon drog på munnen och frågade:

Ja, det var väl av Minuten ni hörde det?

Nej. Jag hörde att alla voro förtjusta i er, alla
människor, och att alla beundrade er... Och Nagel tänkte
plötsligt på teologen Karlsen, som till och med hade ändat
sitt liv för hennes skull.

Säg mig, sade hon, ni menade väl vad ni sade om
sjöofficerarna?

Ja? Varför det?

Jo, för då äro vi ense.

Varför skulle jag inte mena det? Jag svärmar för dem
och har alltid gjort det, jag beundrar deras fria liv, de-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free