- Project Runeberg -  Mysterier /
112

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112 Mysterier

egen del, men inte för Minutens. Jag skulle i all
ödmjukhet önska, att ni kunde inse att även Minuten
behövde upprättelse och att ni är en man som kan hjälpa
honom att få den.

Ni menar att jag bör gå och bedja den tosingen om
förlåtelse för det där skämtet, menar ni det? Vore det
inte bäst att ni skötte era egna angelägenheter och
ånte...

Ja ja ja ja, det där kan vi förut! För att komma
tillbaka till saken: Ni rev sönder Minutens rock och lovade
honom en annan i stället, minns ni det?

Nu skall jag säga er en sak: Ni står på ett offentligt
kontor och pratar om en privataffär, som inte en gång
angår er. Här är jag hemma! Ni behöver inte gå
igenom kontoret igen, ni kan också komma ut genom den
här dörren.

Därmed öppnade notarien den lilla dörren.

Tack. Men för att tala allvar, så bör ni ögonblickligen
skicka rocken som ni lovade Minuten. Han behöver den,
vet ni, och han trodde er på ert ord.

Notarien slog upp dörren på vid gavel och sade:

Var så god!

Minuten går i den tron att ni var en ärlig människa,
fortsatte Nagel, och ni borde inte bedraga honom.

Men nu öppnade notarien även dörren in till kontoret
och ropade på de två herrarna därinne. Nagel lyfte
därför på mössan och gick genast. Han sade inte ett ord
vidare.

Vad detta besök hade gått olyckligt! Det hade varit
långt bättre att ha haft det ogjort. Nagel begav sig hem,
spisade frukost, läste tidningar och lekte med valpen
Jacobsen.

Fram på eftermiddagen såg han från fönstret på sitt
rum Minuten komma knogande med en säck uppför den
tunga, grusade vägen från kajen. Det var en kolsäck
han bar. Han gick ytterst böjd och kunde inte se
framför sig, ty hans börda nästan tryckte honom till marken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free