Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier d37
vara så obetydlig som möjligt, just därför bidrar han till
att giva sällskapet dess karaktär. Just därför att han
ingenting säger verkar han negativt och skapar den
dämpade ton av dysterhet i hela rummet, som gör att de andra
gästerna tala blott så högt och inte högre. Har jag inte
rätt’ Denna person kan genom detta bokstavligen bli
sällskapets mäktigaste man. Jag förstår mig, som sagt,
inte på människor, men det roar mig i alla händelser ofta
att iakttaga vilket förfärligt värde bagatellerna kunna ha.
Jag har sålunda en gång varit vittne till att en vilt
främmande stackars ingeniör, som absolut inte öppnade sin
mun... Men det är en annan historia och hör inte till
denna, utom det att båda ha passerat min hjärna och
avsatt sina spår. Men för att fortsätta jämförelsen: Ho
vet om inte er tystnad nu i kväll lägger just den säregna
tonen över mina ord — frånsett det att jag är omåttligt
berusad — om inte den min som ni har i ert ansikte, detta
halvt skygga och halvt oskyldiga uttryck i era ögon just
stimulerar mig att tala som jag gör! Det är alldeles
naturligt. Ni lyssnar till vad jag säger — vad jag, en full karl,
säger — ni känner er då och då träffad på ett eller annat
sätt — för att bruka det redan använda uttrycket träffad
— och jag känner mig frestad att gå på ännu värre och
kanske slunga er ett halvt tjog ord i ansiktet. Jag anför
detta endast som exempel på bagatellernas värde.
Underskatta inte bagatellerna, käre vän! För Guds skull,
bagatellerna ha ett väldigt värde... Kom in!
Det var Sara som knackade och upplyste om att
kvällsvarden var färdig. Minuten reste sig genast. Nagel var
nu synbart berusad och talade inte längre rent en gång;
för övrigt motsade han sig själv oupphörligt och dillade
värre och värre. Hans tankfulla ögon och ådrorna som
svällde upp hans tinningar visade, att han tumlade med
många tankar i huvudet.
Ja, sade han, det förundrar mig inte att ni gärna vill
begagna tillfället att gå, efter allt prat ni måst uthärda i
kväll. Det är dock ännu flera saker som jag gärna ville
ha hört er mening om, sålunda har ni inte alls besvarat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
