- Project Runeberg -  Mysterier /
165

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII - XIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MøÖysterieæer 165

Därför att jag har betingat mig den förut.

Men antag att hon tog mig på orden?

Hon tar er inte på orden. Gå nu!

Ända in i sista ögonblicket bad hon på nytt om en kam
och uttalade sina bekymmer för att hennes kjol kanske
blivit skrynklig. Men jag tål inte att du håller till så
mycket uppe hos den där fru Stenersen, sade hon tillgjort.
Jag tål det inte, jag blir utom mig. Och hon såg ännu
en gång efter om hon hade stoppat ner sina pengar
ordentligt. Vad du är rar som gav mig så mycket pengar!
utbrast hon. Och med en hastig rörelse drog hon upp
floret och kysste honom på munnen, mitt på munnen. Men
hon var likväl helt upptagen av sitt underliga ärende till
Martha Gude och frågade:

Men hur skall jag kunna underrätta dig om att allt har
gått bra? Jag kan bedja kaptenen tuta, om du tycker det
är bra, tuta fyra eller fem gånger, går inte det an? Där
kan du se, jag är inte så dum. Nej, lita på mig! Fattas
bara att jag inte skulle göra något för dig, när du...
Hör du, det var inte för pengarnas skull jag kom i dag,
tro mig! Ja, låt mig nu tacka dig ännu en gång! På
återseende, på återseende !

Ännu en gång kände hon efter pengarna.

En halvtimme senare hörde Nagel verkligen också en
ångvissla som tutade fem korta gånger i rad.

XIII.

E tt par dagar gingo.

Nagel höll sig hemma, drev omkring med dyster min
och såg utpinad och lidande ut; hans ögon hade på dessa
två dagar blivit alldeles matta. Inte heller talade han till
någon, inte en gång till folket i huset. Han hade en trasa
virad om sin ena hand; en natt, då han som vanligt varit
ute till bortåt morgonen, kom han hem med sin hand i
näsduken. De två sår han hade, sade han att han hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free