Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 203
Ja.
Nagel tiger. Denna enkla upplysning att Minuten heter
Johannes ger hans tankar rent av en stöt, förändrar till
och med uttrycket i hans ansikte för ett ögonblick. En
stund sitter han alldeles mållös, sedan frågar han:
Och varför kallar ni honom Johannes? Inte Grögård,
inte Minuten?
Hon svarar förläget och slår ned ögonen:
Vi ha känt varandra från det vi voro barn...
Paus.
Nu säger Nagel halvt skämtande och med den högsta
grad av likgiltighet:
Vet ni vad jag har fått för intryck? Att Minuten
egentligen måste vara mycket förälskad i er. Jo, det har
verkligen slagit mig, det är sant. Och det förvånar mig inte
alls, fast jag måste tillstå, att Minuten då måste vara
ganska djärv. Inte sant, han är för det första ingen
yngling längre, för det andra är han ju också litet
vanför. Men Herre Gud, kvinnorna äro ofta så underliga,
tar det åt dem, gå de gärna och kasta bort sig alldeles
av fri vilja, ja, med glädje, med hänförelse. Hehehe,
så äro kvinnorna. År 1886 såg jag den ovanliga synen
att en ung dam i min bekantskapskrets helt simpelt gifte
sig med sin fars springpojke. Jag skall aldrig glömma
det. Han var volontär i affären, ett barn, sexton sjutton
år, utan spår till skägg; men vacker var han, ja, alldeles
makalöst vacker, det måste jag tillstå. Men detta
spenabarn kastade hon sig över med en rasande kärlek och drog
iväg till utlandet med honom. Ett halvt år efteråt kom
hon tillbaka och nu var kärleken borta. Ja, är det inte
sorgligt; men kärleken var borta! Nej, så sörjde hon livet
ur sig ett par månader, gift var hon och så till vida ur
spelet; vad skulle hon göra? Då slår hon handen i bordet
och vinkar åt all världen, hon blir riktigt vidlyftig, och
börjar så att säga gå i tur bland studenter och
handelsbiträden och slutar med att heta La Glu. Det var ett
elände! Men ännu en gång slår hon människorna med
häpnad: Då hon hade roat sig ett par år på detta förträffliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
