- Project Runeberg -  Mysterier /
223

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mysterie r. 223

och ned, upp och ned. Hon stod längst bak i den tjocka
klungan av människor och var lätt igenkännlig, trots den
omsorgsfulla förklädnaden. Fröken Andresen satt i
mitten och var drottning. Det hela var en scen i rött ljus,
en rebusaktig uppställning av folk och rustningar, som
doktor Stenersen med mycken möda och uppoffring hade
fått till stånd.

Det är vackert? viskade Martha.

Ja... vilket är vackert? sade han.

Jo, det är vackert.

Och för att icke uppväcka hennes misstankar om att
han såg på endast en enda fläck, en enda punkt av
alltsammans, gav han sig till att fråga henne vem var och
en särskilt av de uppträdande var, och dock hörde han
knappast på vad hon svarade. De stodo där tills det röda
ljuset var nära att slockna, och ridån gick ner.

Med några få minuters mellanrum följde nu de fem
tablåerna efter varandra: klockan blev tolv, Martha och
Nagel stodo ännu i dörren och såg på den sista tablån.
Då den äntligen var slut och musiken på nytt begynte,
satte de sig åter vid bordet och talades samman. I sin
godhet gav hon mer och mer efter för honom och talade
inte längre om att gå.

Ett par unga damer gingo omkring med blockhäften i
händerna och sålde lotter till lotteriet på dockor,
gungstolar, broderier, en téservis, pendyler. Överallt larmade
människor, allesamman slogo sig lösa och pratade högt,
det sorlade i salen och sidorummen av denna mängd röster,
som på en börs. Först klockan två skulle där stängas.

Fröken Andresen slog sig på nytt ned vid Nagels bord.
Å, hon var så trött, så trött! Ja tusen tack, hon ville
gärna ha ett glas, ett halvt glas! Och fick hon inte hämta
Dagny också?

Och hon hämtade Dagny. Med henne följde även
Minuten.

Nu försiggår följande:

Ett bord stjälper i närheten, en del koppar och glas
faller i golvet, och Dagny ger till ett litet skrik, hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free