Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 231
ken: Om ni så var tre gånger tolv år äldre, när jag nu
håller så mycket av er och uppriktigt menar vartenda ord
jag säger i denna stund, än sedan? Jag har tänkt på detta
länge, ja inte så länge egentligen, men i flera dagar i alla
fall, jag ljuger verkligen inte, tro mig nu för himlens skull,
när jag ber er så enträget. Jag har tänkt på det i ganska
många dagar och har inte sovit om nätterna för den
sakens skull. Ni har så underliga ögon, de ha dragit mig
till er från första gången jag såg er. För jag kan dragas
till världens ände av ett par ögon; ack, en gång har en
gammal man släpat mig runt i en skog en halv natt i ände
bara med sina ögon. Mannen var galen... Nå, det är
en annan historia! Men era ögon ha fastnat i mig.
Kommer ni ihåg en gång när ni stod härinne mitt på golvet och
såg på mig medan jag gick förbi utanför? Ni vände inte
på huvudet efter mig, ni bara följde mig med ögonen,
jag glömmer det aldrig. Men då jag en annan gång
träffade er och fick tala med er, blev jag rörd även av
ert leende. Jag vet inte om jag någonsin har sett någon
le så hjärtligt och varmt som ni; men det vet ni inte själv,
och det är så vidunderligt vackert just därför att ni inte vet
det själv... Nu pratar jag visst alldeles förskräckligt i
vädret. Jag hör det nog; men jag har känslan av att jag
måste prata utan uppehåll, annars tror ni mig inte, och det
är detta som förvirrar mig. Men om ni bara inte sutte så
där på nålar, jag menar: så färdig att resa er och gå, så
skulle jag genast bli förnuftigare. Jag ber er, låt mig få
hålla er hand igen, så skall jag nog tala litet redigare. Så,
tack!... Ni förstår, jag menar verkligen ingenting annat
än vad jag har sagt; jag sitter inte här med några
baktankar. Och vad är det då som förbluffar er så? Ni kan
inte fatta att jag fått denna galna tanke, ni kan inte begripa
att jag — att jag — vill. nej, och ni tror inte att det kan
vara möjligt, inte sant, det är det ni sitter och tänker på.
To... Nej, Herre Gud,. tala inte mer om detta nul!
Men hör nu: Jag förtjänar inte att ni fortfarande
misstänker mig att vara falsk...
Nej, säger Martha, med ens ångerfull, jag misstänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
