- Project Runeberg -  Mysterier /
236

(1921) [MARC] Author: Knut Hamsun Translator: Harry Blomberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

236 Mysterier

hals, och de blevo stående så en liten stund; hennes
rädda, rena nunnehjärta klappade våldsamt mot hans hand,
han kände det och strök henne lugnande över håret. De
voro eniga.

Hon började själv att tala:

Jag vill ligga vaken hela natten och tänka. Kanske
träffar jag dig i morgon? Om du vill?

Ja, i morgon. Jo, jag villl När i morgon? Kan jag
komma klockan åtta?

Ja... Vill du att jag skall vara i samma kjol som nu?

Denna rörande fråga, hennes bävande mun, de två
öppna ögonen, som sågo upp på honom, grep honom, träffade
honom rakt i hjärtat. Han svarade:

Kära, söta barn, som du vill! Vad du är god!... Nej,
du får inte ligga vaken i natt, det får du inte! Tänk på
mig och säg god natt och sov. Du är väl inte rädd, så
ensam som du är? .

Nej ... Nu blir du våt när du går hem.

Även det att han skulle bli våt tänkte hon på!

Var glad och sov gott! sade han.

Men då han redan kommit ut i förstugan, mindes han
något, han vände sig om mot henne och sade:

Ännu en sak som jag glömde; jag är ingen förmögen
man. Har du kanske trott att jag var rik?

Det har jag inte, svarade hon och skakade på huvudet.

Nej, jag är inte rik. Men vi skola köpa oss ett hem
och vad vi mer behöver, så rik är jag då. Och sedan, allt
efter som tiden går, skall jag sörja för allt, jag skall bära
varje börda, det har jag fått mina händer till... Du är
inte stött för att jag inte är rik, vad?

Hon sade nej och fick fatt i hans händer som hon
tryckte ännu en gång. Till sist bad han henne om att
stänga dörren noga efter honom och steg ut på gatan.

Det ösregnade och var mycket mörkt.

Han gick icke hem utan tog vägen utåt
prästgårdsskogen. Han fortfor att gå en hel kvart; då mërkret var så
tjockt, kunde han knappast urskilja något. Slutligen sak-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 13 13:47:59 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mysterier/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free