Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268 Mysterier
nes egendom!... Så medveten var han mitt i denna
förtvivlan, och hans hjärna arbetade så vidunderligt
ansträngt, att han till och med sysselsatte sig med sin
prenumeration på de olika tidningar han höll. Nej, han hade
icke sagt upp sina tidningar heller, de skulle komma
oavlåtligt, de skulle aldrig upphöra, de skulle fylla hans rum
från golv till tak. Vad skulle han taga sig till? Och
nu var han nästan halvdöd!
Han sliter upp ljung med bägge händerna, rullar om
på magen och försöker att få upp giftet igen, sticker
fingrarna i halsen, men förgäves. Nej, han ville icke dö, inte
i natt, inte i morgon heller, han ville aldrig dö, han ville
leva, ja, se solen i en evighet ännu. Och denna droppe
gift ville han inte behålla i sig, upp skulle den innan den
dödade honom, upp, upp, för hetaste helvete skulle den
upp!
Vild av skräck springer han på fötter och börjar ragla
omkring i skogen efter vatten. Och han hopar: Vatten!
vatten! så att det ger eko långt borta. Han rasar i flera
minuter på detta sätt, han springer runt i alla riktningar,
törnar mot trädstammar, gör höga hopp över enklungor
och stönar högt. Och han finner icke något vatten.
Slutligen snubblar han och faller på näsan och han känner en
lindrig smärta i ena kinden. Han försöker röra sig, att
komma upp, fallet har gjort honom virrig, han sjunker ner
igen, blir mera och mera matt, och reser sig icke mera.
Jaja, i Guds namn, så kunde det inte hjälpas då! Och
Herre, min Gud, så skulle han då dö i alla falll Om han
hade haft krafter nog att leta rätt på vatten någonstädes,
så hade han kanske varit frälst! Å, hur lumpet det blev
slut med honom ändå, så vackert som han en gång hade
tänkt sig det. Nu skulle han dö av gift under bar
himmel! Men varför var han inte redan stel? Han kunde
ännu röra fingrarna, höja ögonlocken; så det dröjde, så
det ändå dröjde!
Han stryker sig över ansiktet, det är kallt och alldeles
vått av svett. Han hade fallit framstupa, med huvudet
nedåt sluttningen, han blir liggande och gör ingen affär av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
