Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 295
Hon ville det gärna, sade hon! han stack handen i
fickan efter brevet.
Jag ville be er att ombesörja detta brev. Det är bara
ett meddelande, något... det är inte så viktigt, men...
Det är till fröken Gude. Ni vet kanske, var fröken Gude
är? Hon har rest.
Dagny stannade. En underlig, beslöjad blick trängde
sig ut ur dessa blå ögon, hon blev stående en stund,
alldeles orörlig.
Till fröken Gude? sade hon.
Ja, om ni ville vara så snäll? Kanske också, att det
kunde få vara, det brådskar inte...
Jo, jo! sade hon med ens, får jag det bara, jag skall
nog ombesörja ett brev från er till fröken Gude. — Och
då hon hade stuckit det i fickan, nickade hon plötsligt
och sade: Jaja, tack för i afton. Nu måste jag gå.
Därmed såg hon åter på honom och gick.
Han stod kvar. Varför hade hon brutit av så tvärt?
Hon hade dock inte sett ond ut, då hon gick, tvärtom.
Och ändå hade hon gått med en gång! Nu vek hon in
på prästgårdsvägen ... nu var hon borta...
Då han ej kunde se henne längre, gick han upp på
hotellet. Hon hade burit en snövit hatt. Och hon hade
sett så underligt på honom...
XXII.
V ilken beslöjad blick hon hade givit honom! Han
förstod den icke. Men nästa gång han träffade henne,
skulle han göra det gott igen, därest han hade gjort henne
emot på nytt. Hur hans huvud började tynga! Men
han hade alls ingenting att vara orolig för, så mycket var
gudskelov säkert.
Han satte sig i soffan och gav sig till att bläddra i en
bok; men han läste icke. Han reste sig och gick orolig
fram till fönstret. Utan att tillstå det för sig själv, vå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
