Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mysterier 297
in på sina byxfickor, tar upp några småslantar och säger:
Jag har lite pengar här, men det räcker väl inte, nei.
det räcker nog inte, räkna själv.
Nej, säger värden, det räcker inte.
På Nagels panna brister svetten ut, han vill giva värden
dessa några kronor tills vidare, och han söker till och
med i sina västfickor, om han inte skulle kunna ha några
flera småslantar där. Men där fanns ingenting. Men
han kunde låna litet, kanske någon ville göra honom den
tjänsten att låna honom litet! Gud vet, om han inte skulle
kunna bli hjälpt, om han bad någon!
Värden ser inte längre så belåten ut, till och med hans
hövlighet lämnar honom, och han tar Nagels plånbok, som
ännu ligger på bordet, och börjar själv undersöka den.
Ja, var så god! säger Nagel, där kan ni själv se, där
finns bara papper. Jag förstår det inte.
Men värden spänner upp det mellersta facket och
släpper med ens plånboken; hans ansikte blir ett enda stort,
häpet grin.
Där ligga de! säger han. Där finns tusenden! Ni
skämtade alltså, ni ville bara se om jag förstod ett skämt?
Nagel blev glad som ett barn och gick in på denna
förklaring. Han andades underbart lättad och säger:
Ja, inte sant, jag skämtade bara, det föll mig in att
nojsa en smula. Jo, jag har gudskelov mycket pengar
ännu, se här, titta bara!
Där fanns även många stora sedlar, en massa pengar
i tusenkronor, värden måste gå ut och växla, innan han
kunde få sitt. Men ännu länge. efter det han hade gått,
stodo svettpärlorna i Nagels panna och han skalv av
upphetsning. Hur virrig han hade blivit, och hur tomt det
susade i hans huvud!
En stund senare föll han i en orolig slummer på soffan,
låg och vred sig i drömmar, talade högt, sjöng, skrek på
konjak och drack halvsovande och full av feber. Sara
var oupphörligt inne hos honom, och fast han hela tiden
talade med henne, förstod hon endast litet av vad han
sade. Han låg med slutna ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
