Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MysSsterier 303
Hans tänder hacka. Han ser sig rådvilt omkring, sjön
är inte längre än ett kort hopp från honom. Han
sneglar bort på mannen på förtoften, mannen vänder
fortfarande bort ansiktet, men han har ögonen med sig, sitter
formligen färdig att gripa in, om det behöves. Men
varför vänder han hela tiden bort sitt ansikte?
Låt mig hjälpa er i land, säger mannen. Och han tar
honom under armarna och får honom i land.
Godnatt! säger Nagel och vänder honom ryggen.
Men mannen följer misstänksamt med, han håller i
hemlighet ögonen på alla hans rörelser. Nagel vänder
sig rasande om och säger godnatt en gång till; därmed
vill han hoppa ut från kajen.
Och mannen griper honom på nytt.
Det går inte, säger han tätt vid Nagels öra. Ni
simmar för bra, ni flyter upp igen.
Nagel studsar och tänker efter. Ja, han simmade för
bra, han skulle kanske flyta upp igen och rädda sig. Han
ser på mannen, stirrar honom in i ansiktet; det gräsligaste
tryne möter hans blick — det är Minuten.
Minuten igen, åter Minuten.
Åt helvete, din usla, krypande snok! skriker Nagel och
lägger i väg i språng. Han raglar uppåt vägen som en
drucken, snubblar, faller och reser sig igen; allt dansar
runt för honom, och han springer fortfarande, springer
i riktning mot staden. Nu hade Minuten för andra
gången korsat hans planer. I himlens namn, vad skulle han
till sist hitta på att göra? Vad det svindlade framför
hans ögon! Vad det susade över staden! Han föll igen.
Han reste sig på knä och vaggade utpinad fram och
tillbaka med huvudet. Hör, nu ropade det från sjön!
Klockan blev snart tolv, och ringen var inte funnen. Och
ett väsen kom efter honom, han hörde ljuden av det, ett
skaldjur med slankig mage som släpade efter marken och
drog upp en slemmig strimma efter sig, en ohygglig
hieroglyf med armar som stodo ut från huvudet och en gul klo
på nosen. Bort, bort ! Det ropade från sjön på nytt, och han
höll händerna tjutande för öronen, för att inte höra det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
