Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då än er den sköna världen lydde,
ledd vid glädjens lätta rosenband,
festens rökverk edert altar prydde,
sköna väsen utur diktens land.
Då er dyrkan blott var jordens stämpel,
annorlunda voro dagarna,
då med blommor kransades ditt tempel,
Venus Amathusia.
Och då diktens klara rosenslöja
trollande kring sanningen sig slöt,
känslor kändes, som vi aldrig röja,
liv och anda världen genomflöt;
kärlek tände hos natur’n det höga,
för att famna henne se’n som brud:
allt för människans invigda öga
röjde spåren av en gud.
Kring det valv, där nu vår vishetslära
ser ett eldklot mäta våra dar,
körde då med majestät och ära
Helios sin sköna, gyllne char.
Dessa höjder fyllde oreader,
uti trädet stod dryaden stum,
och ur bäcken, krusad av najader,
uppsprang strömmens silverskum.
Ned till jorden såg man gudar svinga
och olympisk höghet lägga av,
Pyrrhas sköna döttrar att betvinga
tog Apollo till sin herdestav.
Mellan mänskor, gudar och heroer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
