Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Myterna i literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Natten.
Nu skämtar ni, Merkurius, och tänker inte på vad ni säger. Inte
passar det sig för en gud att säga, att han är trött?
Merkurius.
Tror ni då att gudarna äro av järn?
Natten.
Nej, för all del, men man måste komma ihåg att aldrig glömma
gudomlighetens decorum. Det är vissa ord som bara man använder
dem, så verka de nedsättande på högheten, och som man gör bäst i
att för deras ovärdighets skull lämna åt människorna.
Merkurius.
Det är lätt för er att säga, min sköna och makliga dam, som har
en rullande vagn och två goda hästar, som dra er vart ni vill. Med
mig, olycksalige gud, är det en annan sak, och jag vet inte, hur jag
skall kunna önska skalderna nog ont, som i sin otroliga näsvishet
ha beslutat, att var och en gud skall ha ett särskilt åkdon att färdas
i, då han är ute på tjänsteförrättning, utom jag som nödgas traska
till fots som ett stadsbud. Och ändå är jag, som var man vet, den
ryktbare budbäraren i himmel och på jord åt gudarnas härskare, och
utan överdrift sagt kunde jag verkligen bättre än någon annan
behöva något att åka i på alla mina expeditioner för Jupiters räkning.
Natten.
Ja, vad vill ni göra? Skalder äro skalder. Det är inte den enda
dumheten, som man har sett de herrarna begå. Men jag tycker ändå,
att ni med orätt retar upp er emot dem, ty det är ändå de, som ha
varit nog omtänksamma att sätta vingar på era fötter.
Merkurius.
Ja bevars, men tror ni man blir mindre trött, därför att man kan
gå fortare?
Det är samme Merkurius, som den norske satirikern
Herman Wessel införde på scenen med orden: "Jeg er
Mercurius, — og gid jeg var det ikke!" Men det
avgörande slaget mot den mytologiska stiliseringen har
likväl här i Norden utdelats av hans store landsman
Holberg. Hans Peder Paars, på den tiden det mest berömda
av hans arbeten, är från början till slut en travesti av den
antika hjältedikten och dennas mytiska apparat. Det är
icke blott det, att själva hjälten i boken, bodbiträdet från
Kallundborg inträder på Eneas plats i ett epos, vilket
från sång till sång karikerar Virgilius och tar Homeros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
