Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Hur man tolkat myterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
32 Myter och sagor
lämpad efter deras fattningsförmåga — skjutes frågan
blott tillbaka, eftersom man icke får veta, hur det
ursprungliga mytinnehållet uppstod, och vilka former det
till en början haft. De andra tyska filologerna fortsatte
på samma tankebana, varvid de ständigt förutsatte, att det
fanns en "visdom", alltså en lära, antingen om rena idéer
och begrepp (Hermann) eller ett hierarkiskt natursystem,
en sammanhängande kedja av åsikter och spekulationer om
naturen (Welcker), som låg till grund för detta
bildspråk.
Den tysta förutsättningen var emellertid den, som man
ärvt från uppenbarelsetron, nämligen att människosläktet
under sitt tidigaste skede hade ägt ett utomordentligt
gudsmedvetande, vilket gått förlorat under tidernas lopp.
Vad som i bibeln kallas "uppenbarelse och synd" blev i
dessa system till "genialitet och fördunkling". De äldsta
människorna ha ägt en profetisk aning om eller inblick i
det outsägliga, som skulle ha gått förlorad, om icke myter
och mysterier räddat den åt mänskligheten (alltså
fullständigt parallellt med teologiens lära om bibeln och de
israelitiska traditionerna), och till och med den
skarpsinnige bibelkritikern F. C. Baur betraktade myternas
ursprungliga skapare som ett slags gudomligt utrustade
filosofer, vilka fattat de högsta och mest abstrakta begreppen.
Sin höjdpunkt nådde denna filosofiska kult av myterna
i Schellings "Philosophie der Mythologie und der
Offenbarung" (1856 ff.). Som ren romantiker måste denna
grubblande ande uppgiva tanken på, att det låg någon
"lära" bakom myterna. Men denna riktiga utgångspunkt
ledde honom ut på ännu villsammare vägar, i det han nu
ville lägga själva religionens liv in i mytologien. Eller
snarare själva det gudomliga livet. Ty detta, som enligt
sitt väsen består av potenser, vilka efter hand manifestera
sig i verkligheten, och som först yttrat sig vid världens
skapelse i en kosmogonisk process, övergår, sedan
mänskligheten skapats i denna och börjar nu i det mänskliga
medvetandet en teogonisk process, under vilken gudarna
och deras liv uppstå. "De mytologiska föreställningarna
äro därför icke slumpvisa eller godtyckliga alster av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
