Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Hur man tolkat myterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diktator. Men spiran föll ur hans händer, efter hand som
Vedaböckerna och de andra religionskällorna blevo
genomforskade, och Max Müllers mytteorier, tillspetsade som de voro
till ohållbarhet, fingo större betydelse genom det motstånd,
som de framkallade, än genom de positiva resultat, som de
framlade.
Detta motstånd kom från antropologernas sida, från män
som E. B. Tylor och Andrew Lang, vilka valde sin
utgångspunkt icke i religionernas litterära början, utan i de äldsta
kulturformer, som vi — dels på arkeologisk väg och dels
och framför allt genom studiet av de primitiva folkslagen —
kunna följa hos människan. Jämförelsen mellan antika
myter och motsvarande sagor hos naturfolken utvisade, vilken
väg fantasien gått under mytbildningen, och man fann, att det
högstämda talet om ursprunglig genialitet och idéernas
första skörd måste tystna, när man igenkände de grekiska
myterna i deras primitiva skepnad.
Det var icke blott etnograferna, som sågo saken på detta
sätt. Redan under Max Müllers vetenskapligt goda tid
hade den franske indologen Abel Bergaigne i sin "La religion
védique" (I—III, 1878—83) framställt en uppfattning av de
gamla indiska hymnsamlingarna, som i sig själv innebar en
kritik av det ensidiga uppskattandet av deras poetiska värde
För Bergaigne blev Rig-Veda i främsta rummet ritualboken,
samlingen av de vid offrandet använda hymnerna, och han
tolkade dessa hymner från rad till rad i deras samband med
det offrande, till vilket de hörde, och till en stor del som en
produkt av offertekniken. Visserligen ansåg även han, att
det dolde sig en naturfilosofi i dessa hymner, men denna var
icke någon europeisk spekulation, alstrad i romantikens sköte,
utan själva den brahmanska spekulationen såsom den vidare
utvecklas i den senare brahmanismens prästerliga litteratur.
Även den semitiska filologien lämnade ett betydelsefullt
bidrag till den nya myttolkningen; Robertson Smiths
berömda bok "Religion of the Semites" (1889) betecknar en
reformation av hela den tidigare uppfattningen av de semitiska
folkslagens religioner just genom den styrka, med vilken den
hävdar och genomför kultprincipen som utgångspunkt för
dessa. Visserligen äro dessa religioner icke i främsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
