Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Hur man tolkat myterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
önskningar. Andra åter äro en överdrift av våra erfarenheter,
såsom när djur erhålla förmåga att tala, jättar eller dvärgar
utrustas med ovanliga dimensioner. Eller också
materialisera de det, som är föremål för fruktan: fantastiska faror i
krig och på jakt eller vidunder, som möta vandraren, eller
sådana berättelser, vari födelse och död komma på andra sidan
om de normala måtten.
Praktiskt taget kan hela mytologistoffet tolkas som
inbillningskraftens överdrifter. Det finns blott en — men en
väsentlig — punkt, som icke helt och hållet täckes av
fantasiens karakteristiska verksamhet. Och det är dessa
skildringars benägenhet att anknyta sig till naturfenomenen. Än
gäller det djurfabler, än sägner om himlakroppar.
Fördelningen av dessa berättelser visar tydligt, att ju mera de
uttänkas av personer, som äro mycket intresserade av dessa
ämnen — hövdingar, präster eller diktare — dess mera
komplicerade bli de, och desto starkare avgränsad är deras lokala
karaktär. Men det framgår icke, att de element, av vilka
dessa sägner äro sammansatta, äga någon direkt förbindelse
med naturfenomenen, ty de flesta av dem bibehålla sin
nyssnämnda karaktär av fantasiprodukt.
Mytologiens problem få därför snarast betraktas som en
benägenhet att förknippa enkla berättelser med
naturfenomenen och att låta dem tolka dessa. Jag tvivlar icke på, att
då antropomorfiseringen av sol och måne, berg och djur har
lagt beslag på olika slags historier, har detta först skett vid
en tidpunkt, då iakttagelsen av dessa kroppar och djur
ytterligare sporrat inbillningskraften och lett till ett nytt sätt att
berätta, vilket ger uttryck åt detta naturbetraktande.
Emellertid kan jag — med tanke på myternas nuvarande
beskaffenhet — icke medgiva, att dessa utgöra någon mera
betydande del av mytologien.
Att europeiska myter ha utvecklat sig åt detta håll —
sannolikt under ett långvarigt, upprepat berättande och en
systematisering under diktares och prästers händer — bevisar
icke, att vi måste betrakta den poetiska naturtolkningen som
den ursprungliga bakgrunden för all mytologi."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
