Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Primitivt tänkande och mytologisk fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behärskar och försvagar dem, hindrar och begränsar dem.
Tabu, som gör människan "orörlig" i dubbel bemärkelse: hon
får icke röras, hon kan icke röra sig. Tabu, det mäktigaste
vittnesbördet om sedvänjornas tyranni över den primitiva
människan!
Så framt icke totem-ordningen blir en lycklig konkurrent!
Den sociala grupperingen är det primitiva samhällets
grundordning. Indelningen i grupper och stammar, klaner och
klasser, har funnit sitt typiska uttryck i totemismen — den
orubbliga samhörigheten med ett bomärke, som än hämtat från
djurens, än från växternas eller de livlösa tingens värld, gör
totemgruppen till ett med denna del i naturen och binder
individerna vid gruppen, bestämmer deras namn, färger, språk
och handlingssätt, råder över deras föda såväl som över deras
äktenskap med sina okränkbara förbud.
Tabu och totem äro redan tillräckliga för att belysa detta
liv under traditionella vanor. Men vad skall man säga om
alla de riter, som föregå och följa deras arbete, dag och
årstider, festerna som de fira, och botgörelsen som de
underkasta sig, deras glädje och deras sorg!
Med en vag, men likväl viktig gräns kunna vi uppdela dessa
bruk i rit och kult. Rit, den bredare bestämningen av all
ceremoni, allt vad som skall försiggå på rätt sätt, rite
per-actum; men även en snävare bestämning av det ceremoniell,
som icke blivit till kult, till egentlig dyrkan av makter, som
man känner sig underlägsen och beroende av: hyllning,
tillbedjan, vördnad, andakt, med gåvor och offer, lovprisande
och bön.
Det är i denna dubbla värld, vi inträda, så snart vi stigit
över religionens tröskel: först den manande, besvärjande,
avvärjande och betvingande magien, där människorna kämpa
mot naturens dolda krafter och hemlighetsfulla, fruktansvärda
makter för att kunna leva livet; en kamp med knytnävarna,
där människan står som den starke, ju mera hon vinner
tillit till sig själv, till sin stams sammanhållning, sin
hövdings mana och makt. Och senare, då högre ideal bildas, och
tanken om det övermänskliga samlar sig till att bli dessas
personliga bärare, då stiftas det tryggande förbundet med
dessa. Den gemensamma striden utkämpas mot mörkrets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
