Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Ritmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
björnjakten. Han betraktar en del av dessa såsom härledda ur
sagan, men det är lätt att se, att förhållandet är det
motsatta. Sagan är en avspegling av jaktbruken och skall
förläna dessa deras auktoritet och berättigande. Det
djupast liggande grunddraget är, att björnen genom sitt
giftermål blev släkt med jägarna, varvid de genom
denna släktskap ha krav både på hans efterlåtenskap och
välvilja, ha både rätt till björnen och makt över den. Detta
drag är totemistiskt och till på köpet av den primitiva
totemism, som stiftar förbund med de jaktbara djuren av
praktiska skäl. Ett annat grunddrag är, att björnen
utlämnar sig frivilligt: jägarna ha endast fullbordat
björnens egen vilja och äro därigenom skyddade mot hämnd
från hans sida. Under jakten vid själva idet gå jägarna
fram en och en — först en med en käpp med en
mässingsring i änden, sedan en med en runstav; som tredje man
kommer den skickligaste av jägarna, han som ger
björnen det första spjutstynget. Djuret skulle följaktligen dels
retas, så att det rusade ut, dels besvärjas, innan det kunde
anfallas. Så snart björnen fällts, piskades den med
kvistar under avsjungande av en sång, varvid mannen med
käppen med mässingsringen var försångare: "Tack, du
gode! Du har varken skadat stav eller spjut!"
Under tiden ha kvinnorna prytt sig till björnfesten; de
placera sig kring tältväggen. Då jägarna komma in i tältet,
hölja alla kvinnorna en duk över sitt ansikte. När de skulle
se på jägarna, måste de delvis blotta ansiktet och hålla en
mässingsring för ögat, varvid de samtidigt spottade
tuggad albark på dem. Efter denna välkomsthälsning smycka
kvinnorna alla jägarna med mässingsringar. Vid måltiden
äta männen och kvinnorna var för sig. Under tre nätter
få männen icke sova hos sina hustrur — den man, som
ringade björnen, icke under fem nätter. Liksom
grundföreställningen var totemistisk, är hela detta ceremoniell
tabuistiskt. Dessa lapska björnjägare äro — liksom alla
primitiva jägare — tabu, så länge de äro på jakt, och den
besmittelse, som de ådragit sig genom dödandet (väl
ursprungligen den mana, som förlänade dem mottrolldom),
sitter kvar i kroppen på dem under någon tid framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
