Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Kultmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nyisländsk anekdot möta vi en sista efterklang av detta krav
på rituell korrekthet. Hin hade gått i kyrkan en dag för att
se, hur det gick till vid ett barndop. Prästen ser honom sitta
i bänken och ämnar driva ut honom med sitt bästa latin:
"Abi, malus spiritus!" Djävulen, som var styvare i latin
än prästen, hörde, att han använde nominativ i stället för
vokativ, och blev lugnt sittande kvar. Då kom prästen att
tänka på vokativen, men glömde, att de båda orden följa
olika deklinationer: "Abi, male spirite!" sade han — och
djävulen satt fortfarande kvar. Till sist fick prästen tag i den
rätta formuleringen: "Abi, male spiritus!" skrek han. Och
då försvann den onde.
Detta är en tydlig kultanekdot, byggd på exorcismens
formel: "Vik hädan, du orene ande!" Förutsättningen, att
djävulen är till städes, har materialiserats till högst
densammes kyrkobesök, men grundföreställningen är, att han först
viker för den rätt uttalade formeln.
Sistnämnda fordran sammanhänger med kravet på
offerhandlingens obrottsliga auktoritet, och om denna handla de
flesta kultmyterna. En kult kan icke vara åvägabragt av
människor. Den måste ha gudomlig instiftelse, om den
skall äga giltighet för gudar. Den kan icke heller förändras,
ökas eller minskas utan gudomlig sanktion. Och eftersom
kulthandlingarna trots all oböjlig konservatism likväl följa
med tiden, bl. a. därför att offertekniken utvecklas eller
reformeras, eller därför att politik och teologi åstadkomma nya
kombinationer, kan man lät förstå, att de prästerliga
skrifterna vimla av dylika "etiologiska" myter och legender.
När dessa ha en direkt teknisk karaktär, äro de lätta nog
att genomskåda. De indiska offerböckerna ha så att säga en
legend för varje detalj i sina anvisningar. "Därefter tar han
det svarta skinnet för att göra offret fullständigt. Ty offret
flydde en gång från gudarna och strövade omkring som en
svart antilop, men gudarna fångade den, drogo huden av den
och förde den med sig." — "Han driver fram kalvarna med
en parnagren." Orsaken härtill är följande. När Gayatri
(ett versmått, som användes i Vedahymnerna) flög upp till
månen (Soma), siktade den fotlöse skytten på det med Somas
tillhjälp och slet en fjäder (parna) av Gayatri eller kung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
