Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Kultmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
finns en parallell till detsamma: Çunahçepas historia i
Aitareya-brahmana (Adhyaya III, övers, av Keith i Harvard
Oriental Series, vol. 25 sid. 299 o. f.).
Aiksvāka var en prins, som hade hundra hustrur, men
ingen son. Han lovade då guden Varuna, att om han finge
en, skulle han offra den till honom. Och då fick han en son,
vilken han kallade Rohita. När gossen var tio dagar gammal,
krävde guden sitt offer. "Ett offer måste först ha tänder",
sade Aiksvāka, och guden medgav, att det var rätt talat.
När han nästa gång fordrade sitt offer, var det de nya
tänderna det gällde. Sedan denna frist var utlupen, hänvisade
Aiksvāka till, att sonen såsom tillhörande krigarekasten först
måste bära vapen. Slutligen gav emellertid guden icke längre
anstånd, men Rohita flydde till skogs, där han vistades ett år.
Då lät Varuna fadern drabbas av vattusot, så att hans buk
svällde upp. När sonen hörde talas härom, ville han
återvända hem och anmäla sig till offret. Men Indra — i
människogestalt — råder honom ständigt att fortsätta sin
vandring. Och han vandrade år efter år. En gång kom han till
en hydda i skogen, där en utsvulten asket bodde med sin
hustru och sina tre söner. Rohita köpte den näst äldste av
dessa, ty fadern ville behålla den äldste och modern den
yngste. Denne son hette Çunahçepa, och honom godkände
Varuna som ersättning, eftersom en brahmanson är bättre
än en krigareson. När Çunahçepa skulle bindas för att
offras, ville först intet band hålla honom och ingen hand slakta
honom. Men genom rika gåvor till offerprästerna
undanröjdes dessa hinder. Då tog Çunahçepa sin tillflykt till
gudarna. Först bad han till Prajapati. Denne hänvisade honom till
Agni; denne i sin tur till Savitar, denne till Varuna, vilken
ju hade krav på offret; denne i sin tur till Agni, Agni till
"alla gudar", dessa till Indra, Indra till de båda Açvins och
dessa till Ushas. Till alla dessa riktade Çunahçepa sin bön
i Rig-Veda-vers, och för varje vers lossades ett av hans band
och Aiksvākas buk krympte in. Till sist stod han alldeles fri,
och Aiksvāka hade helt och hållet blivit kvitt sin sjukdom.
Çunahçepa adopterades då av offerprästen Viçvamitra, och
eftersom han tillhörde Angirassläkten, insattes han som
dennes arvvinge och till överhuvud över alla hans söner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
