Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Livsmyter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utlägges i Manus lagbok, tolfte boken. Men även här ligga
primitivare föreställningar bakom, vilket vi finna i
Kaushitaki-Brahmana-Upanishad, där det heter: "Alla, som lämna
jorden, komma till månen. Under förra hälften av månaden
fylles månen med deras liv; under senare hälften låter den
dem återfödas. Månen är porten till de himmelska
regionerna. Den låter dem passera, som kunna besvara dess
frågor. De, som icke kunna svara, kastar den ned till jorden
som regn. De nedstörtande väsendena återfödas där i
förhållande till sina gärningar och kunskaper i form av maskar,
fiskar, fåglar, lejon, svin, vildåsnor, tigrar, människor eller
andra varelser." Här ha gåtorna vid dödens port, som vi
känna från sagovärlden, förknippats med
vedergällningstanken, och alltsammans är ställt i samband med en naiv
förklaring av månens faser. Vedergällningen skulle segra
bland dessa motiv. Den blev grundvalen för den indiska
livsåskådningen i nästan alla dess former och har givit
upphov till det ofantliga sagostoff, som bevarats i de
buddhistiska Jatakas. Men dessa höra hemma i sagornas och icke
i myternas värld.
Mytiskt formade äro emellertid de berättelser, vari
människornas förundran över dödens uppkomst tagit sig uttryck.
Hur kom döden överhuvudtaget in i världen? Vilken är
dess orsak? Var det verkligen meningen, att
människorna skulle dö? Det är frågor, som man runt omkring bland
folken kan finna besvarade på de egendomligaste sätt.
Amazuluernas urfader Unkulunkulu ("den gamle, gamle
mannen") sände en gång en kameleont ut med budskapet:
"Gå, kameleont, gå och säg: människorna skola icke dö!"
Kameleonten begav sig åstad, men blev länge borta, och vart
den kom, skulle den alltid äta av ubukwebezanträdets frukter.
Omsider skickade Unkulunkulu en ödla i väg efter
kameleonten. Ödlan begav sig åstad. Den skyndade sig, så fort
den kunde. Unkulunkulu hade sagt till den: "Ödla, när
du kommer fram, så säg: människorna skola dö." Ödlan kom
till ort och ställe och sade: "Jag säger er: det är sagt:
människorna skola dö!" Ödlan återkom till Unkulunkulu, innan
kameleonten hade nått sitt mål — kameleonten, som först
skickats åstad, som sänts i väg och fått i uppdrag att säga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
