Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myter - Naturprocesser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ymnighet man icke kan äta sig mätt; moderlivet, som föder allt, och
som tagit sin heliga boning hos de levande varelserna."
Eller också är solguden Shamash den, som "höjer sig över
bergen och skådar ut över landet, som vakar över alla länders
folk. De människor, som Ea väckt till liv, befinna sig under
ditt skydd. Du vallar tryggt de besjälade varelserna, du är
deras herde, både däruppe och härnere. Du beskriver ständigt
din bana på himmelen, över den ändlöst vida jorden skrider
du fram varje dag, över havet och bergen, över jorden och
himmelen."
Likaledes äro de vediska hymnerna till Indra, ehuru de
skildra väldiga naturskådespel, helt igenom besjälade av
önskan om, att han skall fullborda sin gärning i naturen:
den stora uppgiften att fälla torkans orm, Vritra, d. v. s. att
låta regntiden komma, på vilken tropikernas hela liv och
välfärd beror. På liknande sätt kan man hos det ena folket
såväl som hos det andra påvisa förhållandet till naturen
såsom det bärande i naturmytologien, så länge denna är äkta,
är verklig mytologi.
Men det finns givetvis en konstlad mytologi, vars motiv
övervägande är antingen en medveten reflexion över
naturfenomenen eller lust att behandla dessa dikteriskt. En
solteologi sådan som den, kung Amenophis IV lät åstadkomma
på kunglig befallning för att låta själva solskivan träda i
solguden Amons ställe, får betraktas som ett slags teologisk
naturalism, som icke har sin rot i det mytbildande tänkandet.
Och när de vediska offerprästerna utveckla
morgonrodnadens hela prakt i sina hymner till Ushas (den indiska
Aurora) och skildra henne som gudarnas hetär, vilken både
Açvinerna, de himmelska, vagnkörande bröderna, och solguden
ila efter, är detta en dikterisk lek med naturmotiv, vilkas
enda religiösa basis är det morgonoffer, som tändes för att
gynna solens uppgång, och till vilket dessa sånger sjungits.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
