Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Då allmogen upptäcktes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av människosläktet, som hittills varit höjda av människornas
förakt: de vilda folkslagen i fjärran länder, de färgade och
hedniska, barbariska och beklagansvärda folkslagen, vilka den
vite, kristne, civiliserade och förträfflige mannen endast
kände och behandlade som fiender, djur eller slavar; och för det
andra de primitiva människor, som man icke behövde gå så
långt efter, emedan de funnos i köket och folkstugan, i
stugorna i byarna och ute i skogen: den enfaldiga, okunniga,
vidskepliga allmogen — den lärde romantiken oss att älska.
Det vill säga: rationalisterna hade också haft hjärta i
kroppen. Det var ju de, som gåvo friheten åt både negrer och
livegna — som inrätade folkskolor och gjorde bonden till
den man, han i våra dagar är. Men då de togo sig an
bondeståndet, var det i främsta rummet av förnuftsskäl — för att
lyfta upp det ur okunnighet och oförstånd, göra det till
upplysta, nyttiga medborgare i ett upplyst och lyckligt land. Men
detta var ju i det närmaste motsatsen till det, som romantiken
hade blick för: nämligen att dessa människor just i sitt
ostörda liv äga mänskliga värden, som det vore synd och
skam att beröva dem — endast för att göra dem upplysta och
nyttiga.
Rationalismens mål var humanitet — och därför skall den
prisas högt; men även det var humanitet, som romantiken
började med; kanske en lägre humanitet, emedan den icke
verkade förbättrande, uppfostrande, lyckobringande, utan
endast förhöll sig iakttagande, förstående, njutande,
älskande.
Man lärde av de båda vittblickande, varmhjärtade bröderna
Grimm, att en människa är en människa, överallt och
alltid; att ingen del av historien och ingen avkrok av världen
har stått utanför den grundlag i människolivet, enligt vilken
det var människor, det rörde sig om, människokrafter och
människolycka, som levde och utvecklade sig — även om det
skedde i smått och i det fördolda. "Mig retar den högfärdiga
åsikten", säger Jacob Grimm, "att hela århundradens liv
skulle vara genomträngt av krasst barbari. Det överensstämmer
illa med Guds hulda godhet, som alltid låter sin sol lysa,
och som förlänat människorna, vilka han ju utrustat både
till kropp och själ, med vissheten om en högre styrelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
