Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Allmogeliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Månne man rätt betänker, vad som går förlorat genom all
denna ersättning av den naturliga människokraften —
vilken tillbakagång hos rasen, som sker för varje arbete, som
berövas händerna, för varje möda, som besparas kroppen?
Ett starkt intryck av, hur uppfostrande och förädlande ett
liv fyllt av fara och arbete är, får man, när man färdas
bland den hurtiga befolkningen på Färöarna. Dessa
människor, vilka redan som små pojkar tumla med åttamansbåten
med dess lätta åror och klara den bland vågor och grund i de
farliga strömvirvlarna; dessa människor, som icke kunna
gå hem utan att nödgas klättra över hala stenar eller längs
smala stigar eller taga sig fram genom dimma, som döljer
avgrunden vid deras fot; dessa män och kvinnor, som bära
sin torv eller sitt hö eller sin fisk eller sina paket i en
träkorg på ryggen fasthållen med ett band om pannan — vilken
hållning, vilken spänstighet, vilken hälsa hos dessa män,
vilken ungdomskraft och smidighet till och med hos de gamla,
vilken djärvhet i rörelserna och sorglöshet i fara, vare sig de
äro ute på havet eller hänga på fågelberget över avgrunden,
där de knappt finna något fäste för foten!
Tänk om de en gång bli för fina att samla ägg och dun
på fågelbergen! Och när nu motorbåten lärt dem att spara
på krafterna och att sköta oljekannan i stället för årorna,
kommer det att gå dem, som det gått med oss andra — och
hur har det icke gått med oss!
Redan det att kroppen icke längre användes för att bära
bördor! Man tänker bara på slitet och släpet vid ett dylikt
arbete, på magasinskarlen, som blivit sned i ryggen av att
bära vetesäckar; men man tänker icke på den hållning,
kvinnorna haft — överallt och alltid — genom att bära bördor
på huvudet, vilket våra mjölkpigor fortfarande gjorde med
största lätthet i gångna tider, medan de gingo och stickade,
pratade och sjöngo.
Det snabba omdöme, det praktiska sinne, vilket den, som
använder sin kropp och framför allt sina händer får med
på köpet, är ävenledes en av arbetets bästa gåvor och en av
människolivets oumbärligaste betingelser. Och då dessa
människor hålla sig friska under arbetet, beror det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
