Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Allmogeliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Först, ser ni, skulle korsvirket resas. När det skett,
blevo alla byns pojkar och flickor — om det var ett stort hus,
även en pojke och en flicka från släkt och vänner i de
närmaste byarna — parvis inbjudna till ’klinegille’. Leran
måste ju vara framforslad. Den kördes med häst och vagn
fram till gården föregående dag av de inbjudna männen.
Den blev ältad och gjord i ordning. Vi skulle vara färdiga
till middag, vi fingo därför börja tidigt. Vi samlades i den
ljusa sommarnatten vid midnatt. Pojkarna buro leran till
oss på bårar, och vi intogo våra platser, vi stodo två och två
mitt emot varandra — en innanför och en utanför väggen.
Men ni kan tro, det var ett tungt arbete, och man blev öm
i händerna. Det skämtades naturligtvis mycket, när så
många unga voro samlade. Vi klatschade till pojkarna med lera,
och de gjorde på samma vis med oss. Det skrattade man åt
— och det förkortade tiden. Om morgonen fingo vi
frukost, och i allmänhet hunno vi bli färdiga med vårt arbete
till middag. Då fingo vi bovetegröt med fårmjölk och salt
fisk — det hörde till. När vi sedan tvättat oss ordentligt
och gjort oss fina, ställde vi upp oss på rad ute på vägen.
Var och en av pojkarna höll i ena änden av en röd näsduk,
och i den andra höll en eller två flickor, om det fanns många
av dem. Musiken — vi ville gärna ha trumma också —
gick i spetsen, och så begåvo vi oss upp på en av kullarna i
närheten. Där ’dansade vi på kullen’, och sedan vi tagit
oss en svängom där uppe, gingo vi ned igen och drogo med
musik och sång in i byn, där vi gingo från gård till gård och
dansade in på logen. Vi fingo komma in i stugan, där
musiken spelade upp till dans, och på det sättet gick det genom
hela byn, och vi slutade alltid i den gård, där vi smetat upp
leran. Där fingo vi kvällsmat och dansade sedan, tills det
blev ljust." — Medan gumman berättade, greps hon allt
mera av minnet om dansen i den ljusa sommarkvällen.
Hennes kinder blevo röda, hennes ögon strålade, och hon
utbrast till sist: "Ja, det var på den tiden; det var, när man
var ung och oförståndig!" (Feilberg, Dansk Bondeliv, 3:e
uppl., sid. 34—35.)
Vem i våra dagar skulle väl kunna berätta om sitt arbete
på detta sätt, och vem minnes det med en sådan glädje?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
