- Project Runeberg -  Myter och sagor på väg genom världen /
180

(1925) [MARC] Author: Edvard Lehmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas vandringar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tidning i handen — en synnerligen kränkande iakttagelse för
en rättrogen tidningsman. Han fick så småningom
förklaring på gåtan: de hade sina giltiga skäl, ty de kunde icke läsa.
När vi komma en god bit söder om Alperna och djupt in i
katolicismen, träffa vi nämligen människor, som icke kunna
läsa, eller som i alla händelser lärt denna konst så
illa, att de för länge sedan glömt den. Skola dessa
människor ha något för själ och tanke, måste det ske via det
muntliga ordet: det, som de höra i kyrkan, det, som de uppfånga i
gathörnen, och det som de höra om kvällarna, då de samlas
i vardagsrummet för att höra farmor berätta; eller också
flockas de måhända utanför huset kring en grannkvinna, som
är skicklig i konsten att berätta eller kanske om en
kringvandrande sagoförtäljare.

Den sicilianske läkaren Guiseppe Pitré, som samlat sin
fäderneös sägner, hade ej svårt för att få tag i de flesta av dem.
Det var hans barnjungfru, en vacker och livlig flicka, som
skötte honom under många år, som kunde dem allesammans,
och han mindes dem från hennes mun. När hon senare gifte
sig, blev hon berömd i hela trakten för sin förmåga att
berätta sagor. Alla samlades kring henne, stora och små. Hon
hade icke blott en oändlig skatt av sagor att ösa ur, utan hon
kunde dessutom berätta dem så livfullt, att sagan blev ett
drama, som utspelades inför deras ögon. Hon grät med de
sorgsna och skrattade med de glada, hon viskade fram allt
hemskt och fasansfullt, deklamerade hänryckt eller sjöng och
trallade allt efter berättelsens krav. Det är dessa människors
estetik, den diktning de njuta av, de föredrag de höra, det
drama de se. Till sist blev hon så berömd, att hon fick
draga från by till by och blev professionell sagoförtäljerska.

Och dylika kringvandrande sagoberättare har det alltid
funnits likaväl som kringvandrande skalder och sångare.
Men blott sällan har sagoförtäljandet utgjort ett egentligt
yrke. Det var mest män, vilkas yrke förde dem från den ena
platsen till den andra —där de fingo höra mycket — som
förklarligt nog också kommo att berätta vad de hört.
Skräddaren t. ex., som gick från gård till gård, och som stannade en
veckas tid för att sy familjens kläder, fick veta en hel del,
och han kunde också berätta. Den danske sagosamlaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:20 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myter/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free