Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av sagornas djupaste hemlighet, utan också av deras ädlaste
tanke.
Vi stöta ideligen på detta drag: det oansenliga äger
lönnliga krafter och är en outtömlig källa till makt och rikedom.
Om vi någonsin själva skulle komma till sagans land och
vinna kalifens ynnest, så att han för oss ned i sin
skattkammare och ber oss taga, vad vi vilja ha, komma vi icke att
bry oss om guld och ädla stenar, utan söka efter, om det
icke någonstans i en vrå finns ett par gamla tofflor eller en
käpp eller en nattmössa eller något dylikt. Och taga vi
något av dessa föremål, skola vi finna, att kalifen blir
blixtrande arg och häftigt ångrar sitt frikostiga erbjudande. Ty
dessa tofflor kunna förflytta sin ägare till vilken plats som
helst i hela världen, denna mössa kan göra honom osynlig,
så snart han sätter den på sig, och denna käpp är en trollstav,
som andarna måste lyda. Eller om han för oss ned i sitt
stall och ber oss taga den bästa häst, vi kunna finna, skola
vi välja ut den sämsta eller ett eller annat skabbigt och
bogbrutet ök, som står undangömt i den bortersta spiltan. Ty
det är den hästen, som kommer jorden att rulla under
fötterna på sig, det är den, som kan springa över land och vatten,
som kan se en fluga i mörkret på flera mils avstånd, som vet,
var andarna hålla till, och som kan föra oss rakt in i
prinsessans slott.
Denna rangordning hos saker och ting har icke ens
Shakespeare försmått. När Portia i "Köpmannen i Venedig’, skall
välja mellan sina friare, prövar hon dem med de trenne
skrinen av guld, silver och bly. Prinsen av Marocco, som har ett
så lysande följe, väljer naturligtvis det gyllene, eftersom han
anser, att intet annat kan vara fint nog för att innehålla
hennes ja. Prinsen av Arragon, den andre friaren, är däremot
av den åsikten, att det rena silvret måste vara den rena
kvinnans symbol. Men den, som hennes hjärta utkorat, anar,
att hon dolt sitt svar i det oansenliga höljet:
"Så visar ytan minst, vad saken är;
vår värld bedrages alltid utav skenet.
I rättegång, finns väl så nedrig tvist,
som, kryddad av förförisk talarkonst,
ej undandöljer varje spår av ondska?
I religion, vad avgrundssats, som ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
