Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annat slag, som han förskaffat sig genom att stå i förbund
med andevärlden.
Det finns också ett annat prov, som hjälten ofta sättes på:
ett förbud, som han icke får överträda, en hemlighet, som
han icke får yppa. Denna hemlighet kan vara ett namn,
antingen hans eget eller någon annans. Nämner han det, är
hans trollmakt bruten, eller också — som det går i Lohengrin
— är hela härligheten slut, bara hon frågar honom om hans
namn. Varför just det? Även här kommer trolldomens
gamla bruk, ja själva den prästerliga magien till tals mitt i
sagan. Granska vi de gamla besvärjelser, som de babyloniska
prästerna uttalade för att besvärja demonerna och betvinga
sjukdomar eller olyckor, finna vi, att om man skall kunna
bli herre över demonerna, måste man först taga reda på deras
namn. Att känna de olika hemliga namnen är prästens
särskilda åliggande, vilket gör honom till den magiske hjälparen
i nöden. Namnet är en del av människans väsen, ja det
egentliga uttrycket för detta. På samma sätt förhåller det sig i
demonernas värld. Har man fått tag i namnet, har man
samtidigt också gripit krabaten och kan göra med den, vad
man vill. Så t. ex. fick S:t Laurentius på detta vis makt över
jätten Finn och kunde mana honom till sten i kyrkans
krypta. Alla demoner äro därför rädda för att få sina namn
röjda. Och därför tillhåller en demon också envar, som den vill
stå i förbund med, att icke nämna namnet eller ens fråga om
det. Men denna hemlighet yppas alltid i sagan. Hela den
dramatiska spänningen och den stora dramatiska
upplösningen bestå i, att hemligheten icke röjes, eller att överhuvudtaget
tystheten bevaras.
Ett av de förbud, som ständigt möta oss, är att icke tala i
det avgörande ögonblicket. Över skattgrävaren hänger alltid
detta förbud. Om han bara varit tyst, när han grävde och
såg högen öppna sig och skatten glänsa! Men alltid lockas
han att säga något, skrämd av vad han ser, eller plötsligt
driven av ett meningslöst begär att bryta tystnaden.
Naturligtvis träffas detta förbud mot att röja en hemlighet
eller att nyfiket undersöka, vad man ej får betrakta, oftast
på spinnsidan i sagan. Därigenom kan man också få en
smula psykologisk motivering in i berättelsen. Att det är särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
