Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
här sker det i hans själ, som aldrig sker i sagohjältens: han
ångrar sitt liv, ångrar det som ett brott; han vill vända
tillbaka hem och söka sin barndoms lycka som en slagen man.
Hans fader ser honom på långt avstånd, skyndar mot
honom, faller honom om halsen, kysser honom, sätter en ring
på hans finger, skor på hans fötter och låter slakta den gödda
kalven — icke därför att han är en prins, som nu kryper
fram från sitt gömställe, utan därför att han är en förkrossad
själ, som kastar sig för sin faders fötter och tigger om
förlåtelse.
Den ringhet, som prisas i denna berättelse, är icke den,
som en människa äger av naturen, eller som hon naturligt
slutar i, när hon kommit till korta med sin kraft eller sitt
förstånd, med sin börd eller ställning i livet. Och den
höghet, som låter denna segra, är icke den medfödda renheten,
oskulden eller godheten — ack, det är ju den hon förbrutit!
— utan ringheten, det är den, hon fann, då hon gjorde sig
ringa. Och högheten, det är den hon vann, då hon gjorde
sig ringa och ödmjukade sig inför sin Gud.
Det är evangeliet, och det är icke någon saga. Men när
människor, även de ringaste bland folket, kunna fatta
evangeliet såsom något, vilket talar till dem själva och med dem
själva, månne då icke Askungen har haft sin del däri och
varit med om att öppna deras öron?
Eller månne det icke snarare träffade den mänskliga
erfarenhet, som ligger bakom Askungen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
