Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varifrån jag, ovisst när, skulle bli förd ut till Helsingör
av någon annan bogserare. Detta ökade endast
min retlighet. Varför kunde man inte ha
underrättat mig lika väl som lotsen?
En timme därefter, medan jag ännu satt i min
bil vid landändan av den nya piren, kom lotsen.
Jag kunde inte ha tänkt mig någonting mera olikt
en lots. Här var ingen blåjackad, väderbiten
sjöbuss, utan en lågmäld herre, eller mest lik den typ
av välsituerad affärsman, som man träffar på alla
klubbar. Han presenterade sig genast, och jag
inbjöd honom att dela min iskalla bil med Possum
och bagaget. Allt vad han visste var, att kapten
West hade gjort någon ändring beträffande avgångstiden,
men han trodde, att bogseraren kunde komma
när som helst.
Och det gjorde den, klockan ett på dagen, sedan
jag måst vänta och frysa i fyra ändlösa timmar.
Under tiden hade jag fått alldeles klart för mig, att
jag inte skulle komma att tycka om den där
kapten West. Fastän jag aldrig träffat honom, hade
hans sätt att behandla mig från början varit minst
sagt nonchalant. Då Helsingör låg i
Erie-dockan, nyankommen från Californien med kornlast,
hade jag rest dit från Newyork för att inspektera
vad som skulle bli mitt hem i flera månader. Jag
hade blivit förtjust i fartyget och dess bekvämligheter.
Till och med den för mig bestämda hytten
var tillfredsställande och mycket rymligare än jag
hade väntat. Men då jag tittade in i kaptenens
hytt, blev jag häpen över dess komfort. Då jag
säger, att den hade direkt förbindelse med ett badrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
