Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem som han var lik de bitvargsskeppare jag hade
läst om i böcker. Bredvid honom stod en dam,
av vilken man ej såg mycket, och som utgjorde
en varm och grann färgklick med den stora muff
och boa av röd räv, vari hon nästan var begravd.
»Herre Gud, hans hustru!» viskade jag hastigt
till lotsen. »Hon följer med honom...»
Jag hade uttryckligen gjort upp med mr
Harrison, då jag bestämde mig för resan, att det enda
jag omöjligen kunde gå in på var, att kaptenen
på Helsingör skulle ta sin hustru med sig på
resan. Och mr Harrison hade smålett och försäkrat
mig, att kapten West ej skulle ha någon hustru
med sig på resan.
»Det är hans dotter», svarade lotsen halvhögt.
»Hon är väl här för att ta avsked av honom. Hans
hustru dog för över ett år sedan. Det påstås, att
det är därför han har givit sig till sjöss igen. Han
hade ju tagit avsked.»
Kapten West gick emot mig, och innan våra
utsträckta händer möttes, innan hans ansikte
övergick från vila till hälsning och läpparna rörde sig
för att tala, fick jag det första överraskande
intrycket av hans personlighet. Lång, mager, med
ett slags rasprägel i sitt ansikte, som jag ännu så
länge endast fick en obetydlig förnimmelse av, var
han lika kylig som dagen var kall, lika avmätt
som en kung eller kejsare, lika fjärran som den
avlägsnaste fixstjärna, lika neutral som en
proposition i Euklides. Och så just innan våra händer
möttes, en glimt av — å — en så avlägsen och
behärskad hjärtlighet... och den satte liv i de många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
