Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blick, som jag ögonblickligen rubricerade som
opiumdjävul; en annan, en spinkig, skrumpen gammal
man, smal och rynkig i synen, med små
ondskefulla blå pärlögon; en tredje, en liten fetlagd karl,
som i mina ögon tycktes vara det mest normala och
minst ointelligenta exemplaret av alla jag hittills
sett. Men mr Pikes öga var bättre tränat än mitt.
»Vad är det för fel med er?» fräste han till
karlen.
»Ingenting, sir», svarade mannen och stannade
genast.
»Vad heter ni ?»
Mr Pike talade aldrig till en sjöman i annat än
snäsig ton.
»Charles Davis, sir.»
»Vad haltar ni för?»
»Jag haltar inte, sir», svarade mannen respektfullt,
och på en avfärdande vink från styrmannen
marscherade han raskt över däcket och svängde med
axlarna som en gatslusk.
»Han är en riktig sjöman», brummade
styrmannen, »men jag slår vad om ett skålpund tobak eller
en månads hyra, att det är något galet med honom
också.»
Skansen tycktes nu vara tom, men styrmannen
vände sig till högbåtsmännen på sitt vanliga
snäsiga sätt.
»Vad i helvete har ni för er? Sover ni? Tror
ni fartyget är något vilohem? Gå in där och kör ut
dem!»
Sundry Buyers klämde sig försiktigt på magen
och tvekade, medan Nancy, med hela sitt ansikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
