Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utom att det endast var fingertopparna som
vidrörde Larrys ansikte, lyfte han Larry i luften och
slungade honom baklänges med ryggen tvärsöver
sjömanskistan.
Mannen bredvid Larry gav ifrån sig ett hotande
mummel och ämnade springa upp i krigisk avsikt.
Men han kom aldrig på fötterna. Med baksidan av
samma högra hand slog mr Pike mannen en örfil.
Den starka smällen var överraskande. Styrmannens
styrka var häpnadsväckande. Slaget föreföll så lätt,
så utan ansträngning, nästan som en lättjefull dask
av en godmodig björn, men det hade en sådan kraft
av ben och muskler, att karlen föll åt sidan och
rullade ner från luckan på däcket.
I detta ögonblick kom O’Sullivan smygande
liksom utan särskild avsikt. Han började plötsligt
mumla, och då mr Pike hörde det, stod han
ögonblickligen redo som ett vildt djur med labben
upplyft för att slå till O’Sullivan, i det han gav ifrån sig
ett utrop som ett revolverskott: »Vad nu då?»
Sedan fick han se O’Sullivans idiotansikte och hejdade
slaget. »Ohyra», mumlade han.
Jag tittade ofrivilligt upp för att se efter, om
kapten West var i aktern, och fann, att han ej
syntes dit, tack vare midskeppskajutan.
Mr Pike tog ingen notis om mannen, som låg
jämrande på däck; han stod över Larry, som också
stönade. De övriga hade rest sig, kuvade och fulla
av respekt. Även jag hyste respekt för denne
fruktansvärde gamle man. Hans mandat hade
fullkomligt övertygat mig om sanningen i vad han sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
