- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
51

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådan usel folkhop skulle duga till att föra detta
präktiga fartyg genom stormar och mörker och havets
faror, var alldeles otroligt. Jag kom ihåg de båda
styrmännen, mr Pikes och mr Mellaires överlägsna
duglighet, både andlig och kroppslig, — kunde de få
dessa människovrak att göra tjänst? De åtminstone
visade ej, att de tvivlade på deras förmåga. Havet?
Om denna mästarebragd var möjlig, var det tydligt,
att jag ej förstod mig på havet.

Jag betraktade de vanskapliga, utsvultna,
stapplande gamla människoskrov, som enformigt
knogade rundt med ankarspelet. Mr Pike hade rätt. Detta
var ej de pigga, dumdristiga, duktiga män, som
bemannade fartygen i den gamla klippertiden, som
slogos med sitt befäl, som fingo sina knivuddar
avbrutna, som dödade och blevo dödade, men
förrättade sitt arbete som män. Dessa karlar, dessa
stapplande benrangel vid ankarspelet — jag såg och
såg, och förgäves sökte jag frammana för mig
bilden av dem, svingande sig upp i luften under storm
och yrande skum och »klarande raffelpartiet», som
Kipling uttrycker sig, »med slidkniven mellan
tänderna». Varför sjöngo de ej, medan de hivade upp
ankaret? I gamla dagar, hade jag läst, kom ankaret
alltid upp under munter sång av besättningen.

Jag tröttnade på att åse den själlösa
föreställningen och styrde kurs akterut, en liten forskningsfärd
på den spensliga bryggan. Det var en vacker
konstruktion, stark men ändå lätt, och följde fartygets
hela längd i tre luftiga spann. Den gick från
förstäven till skanshuset, sedan till midskeppskajutan
och så till aktern. Akterdäcket, som verkligen var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free