Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men på däck! Tjugu eller trettio av de arma
satarna fasthakade vid ett tåg, som skulle hissa ett rå,
drogo utan ordnad styrka och med ynkligt
långsamma rörelser. »Framåt där!» skrek mr Pike. Och
ett par tre meter kunde de kanske gå med trossen,
innan de stannade som tröttkörda hästar i en backe.
Men om en av styrmännen ryckte in och hjälpte till
med sin styrka, kunde de gå hela däcket framåt
utan att stanna. En av styrmännen, hur gamla de
än voro, var i muskelstyrka värd lika mycket som
ett halvt dussin av de eländiga kräken.
»Så går det till på sjön», väste mr Pike i mitt
öra. »Det är inte befälets plats att gå här och knoga
och dra. Men vad skall man ta sig till, då
högbåtsmännen äro sämre än gastarna?»
»Jag trodde, att sjömän sjöngo, då de arbeta»,
sade jag.
»Visst göra de det. Vill ni höra dem?»
Jag visste att det var någon slags ironi i hans
röst, men jag svarade, att jag gärna ville höra dem.
»Hej, högbåtsmän!» skrek mr Pike. »Vakna! Stäm
upp en sång! Märsefall!»
Under denna paus, som nu följde, kunde jag ha
svurit på, att Sundry Buyers klämde händerna mot
magen, medan Nancy, glåmig i synen, fuktade sina
läppar för att börja.
Det var Nancy, som började, ty från ingen annan
kunde väl en sådan gravlik klagan ha kommit. Det
var omusikaliskt, oskönt, livlöst och obeskrivligt
jämmerligt. Men orden angåvo, att det hela skulle ha
sprattlat och sprakat av uppsluppenhet och ysterhet,
ty de ord den stackars Nancy sjöng voro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
