Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tycker ni inte om sjön?» frågade jag.
Han suckade.
»Jag vet inte. Men sjön är naturligtvis det enda
jag känner till...»
»Utom musik», inföll jag.
»Ja, men sjön och alla långresorna ha snillat ifrån
mig det mesta av all den musik jag annars borde
ha fått höra.»
»Ni har väl hört Schumann-Heink?»
»Härlig, härlig», mumlade han hänryckt, och sedan
betraktade han mig med ivrig förväntan. »Jag har
ett halvt dussin av hennes grammofonnummer, och
andra hundvakten är min frivakt. Om kapten West
inte hade något emot det...» (Kapten West gav med
en nick till känna, att han inte hade något emot
det.) »Och om ni skulle vilja höra dem? Det är
en bra grammofon.»
Och då stewarden hade dukat av bordet, hämtade
till min förvåning denna grånade relik från
människojaktens dagar, denne gamle barkade sjöbuss,
från sin hytt en präktig samling grammofonskivor.
Dessa och instrumentet anbragte han på bordet.
De stora dörrarna öppnades, så att matsalen och
salongen förvandlades till ett enda stort rum.
Kapten West och jag halvlågo i stora skinnstolar i
salongen, medan mr Pike skötte fonografen. Hans
ansikte bestrålades av ljuset från taklamporna, och
jag kunde se varje skiftande uttryck däri.
Jag väntade förgäves att han skulle komma med
någon slagdänga. Hans skivor voro endast av de
allra bästa, och hans ömhet om dem var rörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
