Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått den idén i sitt virriga huvud, att vi lågo i
Bostons hamn, och att jag inte ville låta honom gå
i land. Jag vände honom ryggen för tillfället, och
jag visste inte, vem det var som högg till mig.»
»Men hur kunde ni bli bra igen från en så
fruktansvärd skada?» frågade jag. »Det måste ha
funnits en skicklig läkare ombord, och ni måste
ha haft en underbar livskraft.»
Han skakade på huvudet.
»Då måste det ha varit livskraften . . . och sirapen.»
»Sirapen!»
»Ja, kaptenen hade gammaldags fördomar mot
antiseptisk behandling. Han använde alltid sirap
på sårförband. Jag låg i min koj i många
långsamma veckor — vi hade en lång resa •— och då vi
kommo till Hongkong, var såret läkt, vi behövde
inte anlita någon läkare i land, och jag gjorde vakt
som tredje styrman — vi hade tre styrmän på den
tiden.»
Icke förr än långt därefter förstod jag, vilken
hemsk roll detta sår i mr Mellaires huvud skulle
komma att spela i hans och Helsingörs öde.
Om jag vetat det då, skulle kapten West ha blivit
väckt ur sömnen på det ovanligaste sätt han
någonsin varit med om; ty då skulle han ha väckts av
en mycket beslutsam, halvklädd passagerare, som
framställt det förslaget att, om det gällde, köpa
Helsingör på fläcken med hela hennes last, för
att ögonblickligen få segla tillbaka till Baltimore.
Som det nu var, tänkte jag endast, att det var
högst märkvärdigt, att mr Mellaire kunnat leva så
många år med ett sådant hål i sitt huvud.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
