Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På eftermiddagen dåsade jag en halvtimme i en
av de stora stolarna i salongen. Om ej fartyget
rullat så våldsamt, kunde jag ha sovit där i timtal,
ty nässelfebern generade mig icke. Kapten West
låg utsträckt på salongssoffan med filttofflor på
fötterna och sov avundsvärdt. Av instinkt, kan
jag säga, bibehöll han sin plats midt i sin djupa
sömn och rullade ej ner på golvet. Han höll lätt
en halvrökt cigarr i sin ena hand. Jag iakttog
honom i en timmes tid och visste, att han sov, och
förvånade mig över, att han bibehöll sin
obesvärade ställning och ej tappade cigarren.
Efter middagen blev det ingen grammofon.
Under den andra hundvakten mellan sex och åtta var
mr Pike på däck. Dessutom rullade det för mycket,
förklarade han. Det skulle komma nålen att hoppa
och skrapa hans älskade skivor.
Och ingen sömn! Ännu en tröttande och plågsam
natt, ännu en tråkig, mulen dag med blygrå,
upprörd sjö. Och ingen miss West. Wada är också
sjösjuk, ehuru han hjältemodigt höll sig uppe och
försökte passa upp mig med glasaktiga ögon, som
ingenting sågo. Jag lät honom koja och läste i
ändlösa timmar, tills mina ögon blevo trötta och
min hjärna förvirrades av överansträngning och brist
på sömn.
Kapten West är inte mycket pratsam. Ju oftare
jag träffar honom, desto mera besviken blir jag.
Jag har ännu ej funnit någon grund för det första
intryck jag fick av honom. Han har en
överlägsen varelses hela jämvikt och air, men ändå undrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
